Soffhäng
Sitter i soffan brevid en utslagen hjälte. Nöjd med dagen däckade han tillslut i soffan. Min stora lille kille! Kan inte fatta att det var fyra år sen vi pussade på vår nyfödda son...
Tänk vad födelsedagen var viktig när man var liten. Denna längtan och nedräkning till dagen D och så äntligen kom den. Efter Morgongrattandet och allt mys under dagen var man helt slut. Kunde ju också vara så att när sockret väl tog slut i blodomloppet blev det totalstopp i energin med. Kraschlandning!
Kanske var det bättre förr, när man var liten och längtade efter att bli grattad?! Hur tänker ni kring era födelsedagar? Firar ni med buller och bång? Eller glömmer ni bort att, ja visst ja, idag fyller jag år? Jag brukar tänka på att det minsann inte är alla som får möjligheten att bli ett helt år äldre. Inte alla som får vara med och skaffa sig ytterligare 365 dagars livserfarenhet. I stället för ångest över att bli äldre känner jag tacksamhet.
Jag är fortfarande fnissigt förtjust i tanken på att någon lägger ner energi på att göra mig glad, att någon vill fira mig. Tänk så lyckligt lottad jag är med så många goa människor i mitt liv!
Lyckades fånga den efterlängtade ljumma sommarkvällen på bild. Himmel som skiftar i rosa - äntligen!