1

Utbränd - äntligen en vettig bok

För ett par veckor sedan sprang jag av en slump på denna bok: 


Under det senaste året har jag gått genom en utmattning som orsakades av att jag inte längre orkade kämpa. Jag fick min reumatiska diagnos 2011 och fibromyalgidiagnosen 2013. Mycket ork och energi har jag lagt på att lära mig leva med ständig värk och bägaren rann över när mina mediciner slutade fungera. Det fanns då inte längre möjlighet att skärpa till mig ytterligare och köra på. Jag var slut. Så slut att jag inte orkade med ljudet utanför fönstret där jag låg ensam i soffan med kudde över ögonen och öronproppar i öronen. Jag låg stilla i mörker och tystnad i tre månader. Var jag tvungen att göra något fick jag vila ännu mer efter det. Kroppen skrek av smärta och varningssystemet gick inte att stoppa. Omgivningen ställde upp och stöttade men ingen utom jag själv kunde ta mig ur detta tillstånd. Jag hade mycket tid att reflektera över hur jag levt mitt liv och det fanns många bitar jag var tvungen att jobba med. Förändring mot ett mer balanserat liv hade börjat. 

Varje dag är jag tacksam för att jag har kommit en bit påväg från den där tiden i soffan för ett år sedan. Tacksam för att jag varit tvungen att syna mig själv och mitt liv noggrant i sömmarna. Att upptäcka vad som är viktigt för mig och vad jag egentligen tycker och tänker. Upptäcka vem jag är nu med allt som tillkommit. 

Har ni liknande erfarenheter eller känner någon i er närhet som mår dåligt så läs denna bok!!! Klockrena beskrivningar och enkel att läsa. Rekommenderas starkt! 
2

Möte om framtiden


 
From my piont of wiew. Vovve på magen och värmen på full speta på filten. Jag är precis hemkommen från ett väldigt bra möte om min framtid. Känns  hoppfullt att alla parter är väl insatta med min problematik och att vi strävar mot samma mål. Skönt att få svar på frågor och få lugnande besked. 

Men nu är jag trött och sleden. Ska vila en stund innan jag hämtar mina godingar, så jag orkar vara mamma i eftermiddag. 

Ha en härlig dag mina vänner! 
0

Smärta och tacksamhet




När solen höll på att gå upp i morse blåste vindarna ända in i huset, kändes det som i alla fall. Ljuset var vackert på himmeln och fåglarna flög i klunga runt, runt. Kroppen gillar inte alls när det blåser och det känns som att vinden når ända in i märg och ben. Ett försök att förklara smärtan - en kall, metallisk, ilande smärta som far rundor i kroppen. Instinktivt vill jag inte röra på mig alls, det gör för ont. Men jag kan ju inte ligga orörlig eftersom jag vill finnas där för familjen.

För att hantera smärtan brukar jag använda mig av mindfulness. Att uppleva mitt liv. Njuta av känslan av varma barnkramar, perfekt temperat morgonkaffe, vara närvarande i samtal. Allt för att inte gå in i smärtan, men inte heller fly från den. Flytta fokus helt enkelt.

Hinner ni njuta av era liv? Stannar ni upp för att uppleva stunden? Innan jag blev sjuk tänkte jag inte så mycket på att vara i nuet. Det var snarare att ta sig från A till B så snabbt och effektiv som möjligt. När en sak var klar började jag på en annan. När jag inte längre kunde leva mitt liv så här fick jag träna mig i att förhålla mig annorlunda och skapa ett annat levnadssätt. Det har tagit mycket kraft och energi att ändra mina tankar. Till min hjälp har jag fantastiska människor omkring mig som stöttar, ifrågasätter och utmanar mig. Puttar mig i rätt riktning. 

Jag är väldigt glad och ödmjuk för varje steg som går på rätt håll. Jag vet ju hur jävligt det kan vara. Känner stor tacksamhet för att det går framåt och inte bakåt. Livet är ju till för att levas och upplevas. Nu njuter vi, eller hur?!