0

Smärta och tacksamhet




När solen höll på att gå upp i morse blåste vindarna ända in i huset, kändes det som i alla fall. Ljuset var vackert på himmeln och fåglarna flög i klunga runt, runt. Kroppen gillar inte alls när det blåser och det känns som att vinden når ända in i märg och ben. Ett försök att förklara smärtan - en kall, metallisk, ilande smärta som far rundor i kroppen. Instinktivt vill jag inte röra på mig alls, det gör för ont. Men jag kan ju inte ligga orörlig eftersom jag vill finnas där för familjen.

För att hantera smärtan brukar jag använda mig av mindfulness. Att uppleva mitt liv. Njuta av känslan av varma barnkramar, perfekt temperat morgonkaffe, vara närvarande i samtal. Allt för att inte gå in i smärtan, men inte heller fly från den. Flytta fokus helt enkelt.

Hinner ni njuta av era liv? Stannar ni upp för att uppleva stunden? Innan jag blev sjuk tänkte jag inte så mycket på att vara i nuet. Det var snarare att ta sig från A till B så snabbt och effektiv som möjligt. När en sak var klar började jag på en annan. När jag inte längre kunde leva mitt liv så här fick jag träna mig i att förhålla mig annorlunda och skapa ett annat levnadssätt. Det har tagit mycket kraft och energi att ändra mina tankar. Till min hjälp har jag fantastiska människor omkring mig som stöttar, ifrågasätter och utmanar mig. Puttar mig i rätt riktning. 

Jag är väldigt glad och ödmjuk för varje steg som går på rätt håll. Jag vet ju hur jävligt det kan vara. Känner stor tacksamhet för att det går framåt och inte bakåt. Livet är ju till för att levas och upplevas. Nu njuter vi, eller hur?!