Här ligger jag nu, helt utslagen efter dagens måsten. Det är ofta så, att det blir några måsten för mycket och då får jag bara ge mig och lägga mig ner. Det tar så lång tid att återfå energin och bli något sånär mänsklig igen.

 

Tänk dig att vi är som bensinmätare. Full tank har vi när vi haft semester, är utvilade och är redo för höstens utmaningar. Under året sjunker bensinen undan för undan. Ökar varje helg för att minska fram till fredagen. Lagom till semestern har tanken blivit halvtom. 

Min tank har inte mycket bensin i sig. Jag kan vara rysligt glad om mätaren når över reserven. Under dagen förburkar jag den lilla energin jag har och är nere på nästan noll till kvällen. Ibland tar tanken slut mitt på dagen och då måste jag sova. Det tar så mycket energi att gå runt med smärta och värk 24 timmar om dygnet 365 dagar per år. Denna förlamande trötthet är svår. Känner mig sällan utvilad och pigg. Så ser mitt liv ut - just nu i alla fall. Kanske kan det bli bättre i framtiden. Hoppet är det sista som överger en, sägs det ju. 

Livet hade varit rätt pissigt om jag valde att se allt negativt. Att allt gör ont, att jag alltid är erbarmligt trött och att aldrig får vara smärtfri. Jag väljer att fokusera på det som gör mig glad och det som jag mår bra av. Varför?! Av den enkla anledningen att detta är mitt liv och jag vill ha en bra livskvalitet.   

Jag är så tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv. Som finns där, stöttar, pushar, gläds med mig och gråter med mig. Utan er hade jag inte varit där jag är idag! Puss på er mina guldklimpar! 

Ps: Min son fick den där OK-stämplen på 4-års kontrollen i morse. Han var så duktig och mamman så stolt!