0

Min arma kropp




Nu på förmiddagen tog jag och maken med oss Hugo och hund för att gå ner och mata fiskar hos semesterfirare. Regnet duggade tätt och vi fick kryssa mellan sniglarna. Efter några hundra meter protesterar min kropp. Den ville inte alls vara ute och röra på sig nu när vädret slagit om. Idag var det en bragd att klara av tre kilometers promenad. 


Stolt och öm sitter jag uppkrupen i fåtöljen med en varm kopp örtthe. Maken frågade om vi skulle ta en enkel resa till Sicilien. Ja, varför inte... Jag gör vad som helst bara jag bara bättre. 

Kommentera här: